Snart Sverige….och genväg är ofta senväg utan planering !

IMG_20150524_115031


Sitter här med en kilometer lång “göra lista” innan barnen och jag ska ta flyget till Sverige på onsdag. Egentligen skulle jag börjat skriva arbetsscheman och förbereda personalmöten !

Varje gång det börjar närma sig avresa till moderslandet så börjar tankarna mala extra mycket. Jag försöker hela tiden analyser hur det känns och var jag är i livet.. Vad är det du gör egentligen ? Är dom valen vi gjort verkligen bäst för hela familjen ? Är det verkligen värt all denna huvudvärk och arbete som det innebär att arbeta och leva som vi gör ? Hur är det egentligen med säkerheten ? Vad har vi för trygghet ?

Terese åkte i förväg till Svedala…tio dagar utan henne är en pina ! Vet att det låter smörigt men det är sant. Men det är som man brukar säga ” man uppskattar inte till fullo vad man har förren man förlorar det” Nu är det ju tack o lov inte så att jag förlorat henne men det blir liksom en liten insyn i hur det skulle kunna vara. See you soon Baby….!

Alfonso har gått runt som en osalig själ och varit orolig, vi hade nämligen bara köpt biljettet till mamma och inte till oss andra när hon åkte. Alfonso är den mer ”analytiske” av sönerna, han har alltid koll på sina saker och vill ha reda på vad som händer exakt. Medan Matteo bara kör på och har filosofin att det löser sig på något sätt….!

För och ta ett exempel på Alfonso angående det här med flygbiljetterna….Jag försöker alltid köpa biljetterna på nätet direkt…men av olika anledningar har det inte löst sig denna gång…krånglande kort och dålig uppkoppling….Varje dag den sista veckan har jag suttit vid datorn och försökt få igenom en bokning….Alfonso har stått som ett klistrat frimärke bredvid mig varenda gång….Pappa gick det nu ?….Pappa vad är det du skriver nu ?……Pappa vad är det för meddelande på datorn ? Han har haft kompisar här hela tiden, men så fort jag satt mig vid datorn har han varit där. Men inte med ett ord att han klagar eller visar att han är upprörd över situationen…..

Till slut i torsdags så fick jag igenom en bokning, men lyckades inte betala. Flygbolaget TAPs enda kontor ligger på den nya flygplatsen utanför Natal och det var där som den enda möjligheten var att betala om vi ville säkra vår bokning. Fonsan hade som vanligt stått bredvid datorn, jag berättade för honom att jag måste åka till Natal för att betala. Han tvekade inte en sekund…han skulle med, huset fullt med kompisar..men han skulle med mig på 20 mil T o R till flygplatsen ! Antagligen litade han inte riktigt på att jag skulle lösa det utan honom…..

Jag bestämde att vi skulle försök ta en genväg genom en annan stad som ligger när flygplatsen, vi hamnade först mitt i rusningstrafiken…seeegt och långsamt. När vi kommit halvvägs körde vi fel. Jag började svettas lätt trots AC i bilen………vi var ganska nära dom riktigt dålig kvarteren runt omkring Natal. Fonsan sitter i mitten av baksätet stencool och berättar att denna vägen ha vi kört på innan, vilket innebär att vi kört i en cirkel, jag blir mer och mer svettig och klockan tickar iväg. Försöker och inte visa min stress…fullt med bilar överallt, men till slut kommer vi ut på en lite mindre väg, men något känns riktigt fel….plötsligt fattar jag var vi är…har hamnat mitt i ”Zona Norte” som är Natals enda riktiga favela/getto och det kommer vara mörkt om mindre än en timme. Jag visste på ett ungefär var vi var men hade ingen aning om hur vi skulle komma ut och området är inte hälsosamt när det blir mörkt. Fortsätter och köra framåt och plötsligt reser sig Fonsan från baksätet och säger …Pappa den vägen där framme körde vi med mamma när vi skulle till flygplatsen förra gången…..phuuu stön….den ungen har stenkoll !

Efter en halvtimme så kom vi fram till flygplatsen. Vi lyckade äntligen betala biljetterna och det leendet som Alfonso hade på läpparna när han stod med biljetterna i handen var obetalbart ! Nu kan vi åka till mamma, så vi kan vara tillsammans allihop…för det är mycket bättre…Var hans kommentar !