Födelsedagar på löpande band !

Så gick vi då in i födelsedagsperioden för familjen Birgersson. Alice har ju lite head start och kör redan 10 mars, så med henne brukar det vara lugn. Sedan kommer Alfonso för att tätt efter följas av Matteo o sedan är det Terese för att sedan avsluta med mig, alla oss inom lite drygt en månad. Svider fett i plånboken.

Förut var det dock ännu dyrare eftersom barnkalas i Brasilien inte är riktigt likadant som vi är vana vid i Sverige. Du ska inte bara ha kalas för barnens kompisar, utan underförstått kan föräldrar o släktingar till inbjudna också komma. O hejsan vem är du…? Jag är kusin till Alfonsos kompis Pedro…….jaha men välkommen då ! Och vem är du ?……. Jag är pappa till Sofia som är Alfonsos klasskompis…….Var har du ölen och grillen, jag är väldigt sugen !! Så kan det låta när gästerna kommer. Normalt är att ha du bjudit runt 25 kompisar så kommer det minst lika många vuxna som är extremt sugna på och dricka öl och äta grill ! Så det gäller att förbereda sig ordentligt. Efter några år så började vi med gemensamma kalas för Alfonso och Matteo bara för att göra det lite mer ekonomiskt. Nu när ungarna är så pass gamla så är det mest party för polarna som gäller och då slipper man den stora extra svansen av öldrickande föräldrar vilket gör det hela lite billigare.

I helgen grillade jag get, låter kanske otäckt men får man tag på en unge som är max 8-9 månader gammal så smakar det strålande. Har en säker leverantör på detta, min gamla arbetskompis och polare Jovacir. Nu för tiden jobbar han som ansvarig för en condominio som vi byggt här i Barra do Cunhau, men vi har fortsatt träffas och ses väl några gånger om året. Alltid samma procedur…Han tar med sig geten och jag grillar och sen dricker vi cachaça med pressad lime genomgående och äter kopiösa mängder get. Fungerar som ren terapi för oss båda, det avhandlas en hel del grejer från kl 12 på dagen framtill det mörknar då han brukar ”rulla” hem.

          

I veckan har annars inte mycket fungerat någonstans i landet, hela Brasilien har varit på tå efter att förre presidenten Lula sattes i fängelse för korrumption. Inte många som trodde att det skulle hända, inte minst han själv. Nu sitter han i federalt häkte i Curitiba i väntan på att transfereras till vanligt fängelse, känns lite som cirkeln är sluten. När vi flyttat hit för 15 år sedan vann Lula presidentvalet med sitt vänsterparti, vilket aldrig hänt innan. Sedan satt Lula två mandatperioder och efter det tillsatte han Dilma som sin efterträdare som också vann. Förra året blev Dilma avsatt som president och nu sitter Lula i fängelse också…vänstern har det inte lätt i Brasilien just nu !

Nu har jag satt både mat och dryckesleverantör till Rio i sommar, arbetskläder är beställt, ska komma till den 28 april och vi åker den 1 maj. Vet i fan hur det ska gå men jag har sagt att dom får betala frakt till sverige om dom inte lyckas leverera i tid, tjejen som tog beställningen bara tittade på mig och skakade på huvudet och frågade…Var ligger Sverige ? Hela bohaget från Halmstad restaurangen är lagrat och redo för transport till Öland.  Tanken med Rio är att vi ska montera en skön tropisk miljö där hela familjen ska kunna softa  ! Har också fått tag på en riktig bra leverantör på stora palmer och andra växter, kommer att bli något utöver det vanliga, tro mig !

 

Brassepåsk !

Så kom påsken i år också !

Långfredagen är nog den enda helgdag på året som man kan se en brasse lite osäker på om han verkligen ska ta den där biran eller inte. Religionen sitter ändå rätt djupt på många trots att brassarna är ett av dom mest flexibla folk jag vet. Jag menar att katolicismen över lag är ju faktiskt rätt flexibel, du kan ju göra det mesta och sedan bara gå o bikta dig för att ”straffas” med 25 ave maria, efter det är det ju frid o fröjd igen !

Vi tog dock det säkra före det osäkra och bokade in vår påskbåttur ( nytt ord) på lördagen istället ! Hade samlat ihop ett gäng med arbetskollegor och vänner och nu skulle vi ut på tur på floden. En båttur på floden fungerar enligt följande. Man bokar en ganska stor båt, Andersons båt ( han heter faktiskt så ) tar väl ca 40 personer och vi var med fruar och barn kanske 25st så vi hade gått om plats, sedan packar man ned extremt mycket öl och cachaca, för det måste ju räcka hela dagen. Här börjar man tidigt och sedan försöker man sluta tidigt (?). Lika viktigt som drycken är maten, det måste vara mycket av allt och det måste vara grill, sedan kommer böngrytan och den obligatoriska farofan samt krabbor. Man grillar räkor, nötkött och korv, så mycket som möjligt av allting, sedan är det frukt och kakor och efter det lite snacks med chips och nötter och lite mer korv. Kanske tänds grillen igen för någon har hittat ytterligare ett köttstycke under ölen i kylväskan !

Så om man då beaktar att vi vara ca 25 personer behövdes det en mindre lastbil för att vi skulle lyckas transportera alla förnödenheter ner till båten innan avfärd. Men strax var vi redo för avfärd, men det fattades någon ?

I sverige pratar vi om den akademiska kvarten som man ibland kan utnyttja i extrema lägen, men fortfarande då med risken att få en ordentligt sur min när man joggar in till mötet lite försenad och ber så hemskt mycket om ursäkt. I Brasilien pratar vi om timmars försening utan att någon höjer på ögonbrynen, men på ett sätt är det ganska skönt eftersom man vet att det är så det är, så då hetsar man heller inte upp sig. Vad jag vill komma med detta är att vi hade ett antal personer som kom lite över en timme försenat till båtturen, men vad gör det när man har fullt med iskall bira som proviant. Något som brassar också har lite svårt för är att ta upp ett problem, dom väntar gärna in i det sista för att se om problemet kanske kan lösa sig av sig självt innan jag sticker ut nacken. Vår kapten Anderson hade nämligen ”glömt” att han blivit beordrad av Marinen att göra en besiktning på båten innan avfärd. Dom var bokade att komma kl 10 samma som vår avrese tid, så egentligen var inte dom försenade vännerna det stora problemet utan det vara att Marinen inte dykt upp fortfarande efter en timmes försening, så tänk på det nästa gång ni hetsar upp er för ett problem som egentligen inte är ett problem !

         

När nu vännerna  äntligen kommit så gick det ju inte längre för Anderson att ”mörka” detta lilla problem att vi hade avgångsförbud innan Marinen gjort sin besiktning. Fortfarande efter ytterligare en halvtimme, ingen Marin i sikte, då reser sig Paulo i båten och frågar varför vi inte åkt ännu, Roberto o grabbarna har ju äntligen kommit, säger han ? Då får jag krypa till korset och berätta att det faktist är så att vi är strandade här eftersom Marinen ska göra en besiktning. Han vänder sig om till resten av folket på båten och frågar…Hur många advokater har vi här idag då ?  Tre stycken räcker upp vänsterhanden eftersom dom håller ölen i den andra handen. Paulo vänder sig till mig igen och säger…Kör för helvete, vi har tre advokater med oss idag, så det kommer inte bli några problem med Marinen !

Underbar dag blev det, Glad Påsk på Er alla  !

O

Road trip !

I helgen var vi bjudna till vänner som bor i en litet samhälle som heter Cerra Corá, ligger ca 25 mil rakt västerut från där vi bor. Inlandet i Brasilien benäms något difust av kustmänniskor som enbart ”o sertão” , vilket innebär på svenska ungefär ödemark eller på engelska ”backlands”. Dom människor som bor här är fantastiska överlevare med enormt stora ”hjärtan”och en livsglädje som ger dig en riktig kick. Naturen är mäktig och otroligt vacker men också oförlåtlig om du inte gör rätt och planerar ditt liv efter naturens svängningar. Detta gör dessa människor väldigt anorlunda mot dom som bor och lever utmed kusterna. I  Brasilien är inlandsfolket kända för att vara arbetsamma och organiserade. Detta fick jag höra första gången av en av mina byggmästare Sebastian, han sa så här när jag tyckte att vi kunde anställa folk från vår by.

Det är OK om vi anställer 1-2 härifrån Barra, men mer än så kan vi inte ha, då blir det ingen ordning alls ! Vad fan dom här kustborna kan ju för fan inte ens planera för sina måltider, dom har allting gratis och serverat, blir dom törstiga så dricker dom direkt ur floden, blir dom hungriga så plockar dom upp en fisk eller lyfter armen o tar ner en mango, kokosnöt eller något annat gott. Dom planerar fan ingeting här i livet, blir dom trötta så lägger dom sig ner bara, temperaturen är skön hela dygnet, dom har det helt enkelt alldeles för bra o lätt därute vid kusten ! Jag tittade på Sebastian och tänkte, hoppsan här togs det i ordentligt !

Innan vi körde hemifrån kollade jag in googel maps o laddade ner några kartor, visste av erfarenhet att mobiltäckning inte existerar dit vi skulle. Har varit på road trip ett antal gånger inåt landet, men då hållit mig mest på huvudvägarna. Denna gång tänkte vi göra en avstickar för att besöka ett stort bergsmassiv som ligger lite avsides. På kartan såg det ut som vi kunde ta denna avstickare och sedan koppla på en annan ny huvudväg ( såg precis likadan ut på kartan som den andra huvudvägen) som gick norr om den vi brukade ta. Vad jag inte räknade med var att karta och verklighet kan vara väldigt olika saker i Brasilien. Något smart företag hade fått licens att bygga huvudväg och fått en väldigt stor påse pengar för det, efter att byggt ca 5km av totalt 50 km skickar dom in en massa fina foton på den ”nya” vägen samt mutar besiktningsmannen ( det är ju bara inlandet, ingen som kollar det). Vad det innebar för oss var 4 timmars ”bergsbestigning” med bil istället för beräknade 1 timme på vanlig väg, tur man har Amarok annars hade vi varit kvar där ännu !

Efter två dagars camping i vildmarken med mycket äventyr och gräshoppor, varan och råtta på menyn kände vi oss redo för att käka en pizza innan hemresan, ingen bra idé ! Matteo spydde som en kalv hela natten….civilisationen kan vara farlig den med !

Planerna inför sommarsverige går vidare, nu är det nedräkning. Min syster har precis gått med på att erbjuda Zumba pass på stranden 3ggr/veckan under hela sommaren detta ihop med frukost. Alltså ska man kunna ta sig ett Zumba pass för att sedan sjunka ner och käka en skön frukost med massa tropiska läckerheter. Jag har också bestämt att jag ska vara med minst 1ggr/veckan för syrran är sjukt bra på detta, tror t.o.m hon kan lära ett hopplöst fall som mig att dansa Zumba !

Där satt den !

I torsdags förra veckan sålde jag en lägenhet, var första gången på 10 månader. Så den som säger att Brasilien inte genomlever en ekonomisk kris, han ljuger. När man enbart lever på provison så är det ganska svettigt när man har ett sådant här ”litet” säljstop på 10 månader kan jag säga.

Vilket fall så fick man vara glad i ungefär två dygn för sen slog den vanliga brasilianska ”Murphys lag” till som innebär, ”finns det något som kan gå fel, då gör det alltid det”  Köparen ville dela upp köpesumman på tre avbetalningar under lika många månader. Här i Brasilien finns något så antikt som checkar som folk faktiskt använder fortfarande, hon skrev alltså ut tre checkar på ganska stora summor ( med tanke på att det var en lägenhet hon köpte). Checkarna var alltså fördaterad och normalt så ska en check inte kunna lösas in innan det datum som står på checken. Men nu är vi som sagt i Murphys favoritland och då gäller inte vanliga regler. ( lagen om allts jävlighet)

Man vill ju inte gärna ha checkar liggandes o skräpa på flera hundra tusen på kontoret, så jag körde glad ihågen in till vår bank för att lämna in dom där. Talade specifikt med bankchefen direkt för att inget skulle gå fel och visade honom checkarna för att han verkligen skulle förstå och se datumen på dom för att det inte skulle strula till sig. Inga problem detta löser jag var det sista jag fick ihop med ett strålande leende och en kram ( Brasilianska bankchefer kramas faktiskt ibland). Jag kör lycklig hem på fredag eftermiddag och planerar lite firande ihop med frugan.

Lördag morgon väcks jag av att telefonen ringer hysteriskt, först svarar jag inte för lördag o söndag är familjedag och framförallt när man har sålt sin första lägenhet på 10 månader. Men till slut svarade jag och möts av en kvinna som skriker hysteriskt att jag har ruinerat henne och att hennes bank vill anmäla henne för att hon betalat med checkar utan täckning. Tar ett tag innan jag förstår vem det egentligen är men sedan trillar poletten ner. Det är köparen och banken har givetvis inte hållt på checkarna utan försökt lösa in hela summan direkt. Köparen hotar med advokat och stämning och hon ska minsan häva köpet av lägenheten och jag måste göra återbetalning omgående.

 

Den leende kramande bankchefen har alltså lyckats förstöra min första lägenhetsförsäljning på 10 månader samt ordnat hot om juridisk process och jag har fruktansvärt ont i örat av allt skrikande. Nu kommer det här lugnet över mig som man måste lära sig om man ska arbeta och bo i Brasilien. Har någon dött ?, nej ! Är någon akut sjuk ?, nej ! Vill min fru ta ut skillsmässa ? nej ! Ja men då så….Då måste vi ju kunna lösa detta på något sätt.

Att få tag på en brasiliansk bankchef en lördag är faktiskt ganska lätt, bara man har hans privata whats app. Den här appen är något som brassarna är helt fixerad vid, dom känner ett totalt tvång att alltid svara när det kommer något därigenom. Vilket var tur för mig.  Bankchefen förstår problemet ( men ber inte om ursäkt) och han lovar att återkalla checkarna och reglera köparens konto, tror han låg på stranden och gjorde detta !

Brassar är överlag väldigt emotionella och förstår man det och utnyttjar det på rätt sätt då löser det sig för det mesta, för det är faktiskt fullt möjligt för en brasse att i ena sekunden erbjuda ett köp av en fastighet och i andra sekunden häva det för en total bagatell som ofta har känslokoppling.

Efter att först ha ringt till en nära vän till köparen (som också har lägenhet i samma byggnad) och förklarat vad som hänt och bett henne ringa upp köparen för att lugna ner henne så ringde jag upp. Här kan man då tro att man ska vara proffisionell och strikt och säga att ditt konto är reglerat och klart och jag hoppas att vi nu ändå kan genomföra köpet, är rätt sätt att göra !  Nej nej….Det rätta sättet är att berätta hur stora problem det var att få tag på bankchefen och att hela min familj ligger och gråter för det misstag som skett och att vi nu är så ledsna att hon inte längre vill ha en lägenhet i Barra do Cunhau. Vi som skulle kunna haft så roligt tillsammans och träffas o umgångs på grillkvällar och födelsedagar för barnen m.m.

Söndag förmiddag kommer meddelandet på Whats app (givetvis) att hon nu ändå beslutat att köpa lägenheten. Resten av söndagen kändes bra kan jag säga !

Annars har jag i veckan sysslat mycket med sommarprogrammet för Rio strandbaden och det ser jätte bra ut. Kommer att bli aktiviteter för alla och den stora finalen blir ”Brassefest” den 2-4 aug då vi ska ha premiär för en folkfest som ska bli den största fusionen mellan Sverige och Brasilien. Mat, musik och hälsa är temat…

 

Mer om detta längre fram i bloggandet…

 

Grande Abraços

O

Så var det dags igen !

Ska se om jag klarar bloggandet bättre denna gång. Inga höga förhoppningar men kan ju alltid prova. Sitter på mitt utekontor i bara kortbyxor och funderar på livet, 29C varmt och solen skiner, klockan börjar närma sig halv elva. För 15 år sedan flyttade vi till Brasilien med en dröm, kan konstatera att det inte riktigt blev som man tänkt sig, men när blir de det ?

Om man nu får för sig en sådan galen idé som att emigrera FRÅN ett av världens mest utvecklade länder, ja då blir antagligen inte som man tänkt sig. Jag skulle vilja påstå att man aldrig kan förbereda sig fullt ut och förstå vad det egentligen innebär att totalt klippa alla band av tryggheten som det faktiskt är att bo i det land man är född i och känner från grunden. Sverige är ett fantastiskt land och här är en paradox, för den som aldrig varit utan det kan heller aldrig förstå till 100% hur bra han har det. Det finns bara ett litet aber med Sverige och det är är klimatet. O nu kommer väl någon dragandes med att ”det är ju så härligt med årstidernas skiftning o allt” Nej jag tycker inte det, jag kan köpa att våren är härlig med blomknoppning och nya löv, jag kan köpa att hösten har sina fördelar med svampplockning och guldlöv på träden, jag kan köpa att det är underbart och åka skidor på vintern, jag kan köpa att svenska sommaren när den är som bäst, verkligen är bäst i världen !

Vad jag inte kan köpa är dom 7-8 månader per år av +5 och duggregn, isblåst, mörker, hagel, fukt o dimma som det svenska klimatet faktiskt erbjuder !! Så än en gång har klimatet segrat i mig, trots alla problem och ekonomiska kriser och huvudvärk i Brasilien så är det trots det bättre att ha lite mindre och vara ”varm” än att ha mer och frysa hela tiden.

Nu ska vi snart påbörja ett ny resa i vårt liv.

På grund av just klimatet är vi nu extra glada att vi får möjlighet att öppna upp vår nya restaurang Rio Strandbaden på Öland som ju har ett av Sveriges BÄSTA klimat. Vi återkopplade till Sverige för tre år sedan genom att öppna säsongskrog i Halmstad. Ett helt perfekt upplägg skulle det visa sig, och nu går alltså flyttlasset vidare med vårt tropiska restaurangkoncept till Öland och Köpingsvik.

 

Som barn spenderade jag många sommrar på Öland men dom sista 25 åren har det knappt blivit något. Jag blev helt tagen av Köpingsvik när jag kom dit igen och då var det ändå i början av september, såg ju nästan ut som här nere i Brasilien med den vita sandstranden, enda som fattades var palmerna ( får se om vi kan göra något åt det i sommar )

Finns ju inga människor som är så glada och livfulla som vi svenskar en skön sommardag och det hoppas vi på många i år. Vi håller nu på att ladda hela familjen för sommarsäsongen i Sverige, Matteo o Alfonso knorrar redan, men det är bara det vanliga tonårsgnället, egentligen tycker dom att det ska bli extra roligt med Öland för där finns både kusiner och kompisar som man kan hänga med. Och vad det gäller jobbet så är det så vi alltid gjort, för vi är en restaurangfamilj !

Tankar från en icke bloggare !

Tydligen så hade jag inte tid ( eller är det viljan ?) med att blogga kontinuerligt….Visste väl det ! Men ändå är det ju ganska roligt att skriva lite ibland, gjorde för övrigt ett ganska negativt maratoninlägg på facebook för ett tag sedan. Ligger egentligen inte för mig att göra sådant och det var väl heller inte ett av dom mest intelligent saker jag gjort. Men kanske väckte det någon och då har det ju ändå varit lite positivt…..!

Börjar nu närma oss stadiet när vi klarat av sommarsäsongen i brasseland. Varit ett turbulent år med många bollar luften…tur att man är bra på att jonglera. Landar allt där vi vill så kommer det blir riktigt bra. Alice är på väg ner igen…men ska bara stanna några veckor, sen tillbaka för snabbvisit i Sverige o sedan vidare till Australien för backpacking. Känns lite som ”déja vu” för en gammal pappa. Var jag verkligen sådan också ? Jo jag var väl det och kanske ännu mer….När bestämde jag mig egentligen för vad jag ville göra med mitt liv ? Faktum är väl ganska sent, om man tittar ärligt i backspegeln. Så Alice…flyg och prova dina vingar…den man vill ska stanna..släpper man fri ! Du vet var jag finns om det behövs….

I övriga familjen snurrar det på som vanligt…ungarna började skolan i februari igen efter sommarlovet, givetvis med en massa sjukdomar som följd, snuva, feber, hosta och kräksjukan…snart har vi gått igenom det mesta. Så ni ser man slipper inte undan i det ”tropiska paradiset” heller…iaf inte om man har barn i skolåldern ! Terese o jag har olika uppgifter när barnen är sjuka. Jag är mer akutsjukvårdare och hon är bassjukvårdaren som följer upp och behandlar långsiktigt. I sverige var det väl aldrig så allvarligt när ens barn fick influensan eller lite kräksjuka, man hade ju hela samhället i ryggen som skulle backa upp en,  men här är det blodigt allvar omedelbart eftersom den tryggheten inte finns här…och vi som föräldrar får en ”käftsmäll” av livet direkt, för det är ju våra beslut o val som har gjort att vi är där vi är ! Det är denna tjäftsmäll som alltid talar om för dig vad som verkligen är viktigt i livet…..!

Känslan när Alfonso eller Matteo tittar upp på en efter några kritiska dagar med feber och man ser den där klara o pigga blicken som är full av liv igen….. . O så säger han…… Pappa…..jag vill gärna följa med ut på stranden idag……. obeskrivligt !

Terese och jag diskuterar ofta trygghet kontra frihet och den känsla av kärlek som uppstår när man är utsatt och går igenom tuffa saker tillsammans. Desto mer trygghet i form av regler,samhälle och lagar desto mindre ”ser” man varandra, är vad vi kommit fram till. För mycket tryggheten har många gånger den negativa biverkan att den kväver dig och din förmåga att verkligen känna och leva i nuet och se o uppskatta det du har runt dig ! Lite filosofiskt snack här och säkert många som inte håller med….

Många bollar i luften som sagt…..Vi håller för närvarande på att bygga lägenheter, här har vi svenska kompanjoner och jag känner mig mer och mer som en brasse som pratar svenska när dom kommer ner och ska inspektera byggnationen, total kulturkrock ! I sverige har vi en förmåga att ifrågasätta och fråga ”Varför ” hela tiden.  Varför gör dom så ?, Varför ligger dom o sover mitt på dagen ?, Varför gör dom inte rördragning innan dom lägger puts på väggarna ? Varför är inte elektrikern på plats ?……… Och jag känner direkt att jag glider in på den brasilianska ”därför mentaliteten” !

För 14 år sedan när jag kom hit och började bygga Blue Dream så var den första regeln som Everardo (min brasse tolk) sa till mig…..FRÅGA ALDRIG EN BRASSE VARFÖR NÅGOT ÄR SOM DET ÄR !! Du kommer få en utläggning som kommer ta hela dagen och bara för du frågar varför betyder inte det att brassen fattar att du vill ha en ändring…….långt därifrån ! Nästa dag gör dom precis likadant som dom alltid gjort…..

Men det är väl på grund av ”varför” som Sverige ligger i framkant….

Till sommaren har vi bestämt att ta med oss en brasse till Halmstad och Timmerstugan, vi frågar inte honom varför utan vi bara tar med honom, han jobbar nomalt på Blue Dream som servitör och denna resa för honom kommer vara likvärdigt med en resa till månen. Vi måste nämligen vidareutbilda vår personal nu eftersom vi ska renovera hela hotellet och nyöppna någon gång till hösten. Så på Timmerstugan i år kommer vi ha en äkta Brasse för att fullfölja brassetemat ! Många roliga saker kommer hända i sommarsverige…..

Sen får vi se om Alice tröttnar på backpackerlivet och kanske också dyker upp IMG_20151108_160610 BaySide IMG-20141213-00880!

 

Syns snart !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brasil is calling !

Jaha så var vi tillbaka hemma igen….Eller hur kändes det egentligen. Rätt mystisk känsla faktiskt, två helt olika världar, men båda känns som hemma. Om man tänker på det så har vårt totala yrkesverksamma liv nu varit längre här i Brasilien än det var Sverige. Det var lite av en chock att öppna upp svensk verksamhet igen…..Allvarligt hur smidigt kan det vara ? Jag var helt förstummad av hur allt bara flöt på med myndighetskontakter, beställningar, service m.m.

Strul med sophämtning…inga problem..bara ringa kontaktperson på komunen, som svarade direkt och sedan löste situationen. Maskiner, kylar gick sönder….inga problem bara ringa en reperatör….som svarade direkt men som var riktigt orolig eftersom han inte kunde komma förren om 2 dagar….herregud hade det varit här nere så hade man fått vara glad om han kom inom en månad, om man haft turen och hittat någon. Alla är så fruktansvärt punktliga också…vet inte om jag gillar det egentligen men det är ett fenomen som man också reagerar över. För och inte tala om alla dessa planeringskalendrar….Folk har ju koll ner på timmen vad dom ska göra….HELA TIDEN !

Vi hade en riktigt trevlig jobbtid i Halmstad på Timmerstugan, visst slitigt var det men den responsen vi fått var värt alla timmar. Vi gillade verkligen Halmstad och därför har vi nu bestämt oss att vi ska fortsätta med Timmerstugan….Allt gick bra med fastighetsägare och resultat och vi är nu sugna på att fortsätta utveckla Timmerstugan till något ännu bättre…självklart fortsättningsvis med brassekänsla !

Så nu är vi som sagt tillbaka i brassevärlden och har kommit hem till vårt lilla hotell. Det stod faktiskt kvar och personalen tog emot oss med öppna armar…av kärlek trodde jag först men sedan visade det sig att ansvarig på plats inte kunnat betala ut lön på två månader eftersom lågsäsongen varit sämre än vanligt….ja ja…vad gör man inte för sin personal….. bara att hosta upp pengarna !

Vad man annars slås av när man rullar in i vår lilla by Barra do Cunhau för första gången på tre månader är hur otroligt vackert det är och detta underbara klimat…..(framförallt efter denna svenska sommar)..! Den som säger att klimatet och solen inte spelar så stor roll…Han ljuger säger jag !

 

Alice stannade kvar i Sverige…jag vet att hon kommer ångra sig framåt november-december…men det var ingen idé att tjata. Hon var nog lite trött på pappa efter en hård säsong på Timmerstugan. Hoppas att hon är laddad tills nästa sommar……. Ungarna halkade annars direkt tillbaka i brassementaliteten och slängde dom nya paddorna och hoppade i havet istället…trots att det är lite kallt fortfarande ( 25 C) brrrr !  Alfonsa började bryta på portugisiska efter bara en dag i skolan….så nu får man stå ut med att vart tredje ord är portugisiska tills nästa gång vi kommer till Sverige. Den där hemundervisningen som vi lovade skolan på heder o samvete skulle fungera blev ju ingen höjdare direkt…så nu är det minst fem läxor per dag för att komma ikapp tills läsåret är slut i december. Sedan väntar sommalov….

Nu går vi mot sommar igen och programmet är fullspäckat på Blue Dream…Bara och köra på igen ! Någon som är sugen på att komma ner o hälsa på….skicka ett mail så löser vi det !

 

 

 

 

 

 

 

Sköna vänner o familj !

Hur gör man egentligen för att hålla kontakten och umgås med sina vänner om man lever och arbetar som vi gör ? Man jobbar ihop så klart…..Det underlättar ju då om dom är i samma branch…men det är absolut inte en nödvändighet ! Vi får ofta den fråga av andra som ser oss jobba….Har ni verkligen ett liv ? Är ni lediga någon gång ? I dagens samhälle är vi fixerade vid egentid och kvalitetstid….Det är en ständig jakt efter detta i våra fullspäckade schema som hänger där som ett manifest på kylskåpsdörren….Vi glömmer då bort att det är i stundens ögonblick som du verkligen umgås och får till en skön stämningen….det kan du aldrig planera för, det är något som bara händer i mötet mellan människor och i kraften och energin av att lösa en gemensam uppgift !

”Fånga dagen”…är ett totalt sönder tjatat utryck som alla släger sig med och jagar efter…Men vad dom flesta glömmer är just att du inte kan planera in att ”fånga dagen”…Det är något du måste göra hela tiden, det är en pågående process och det händer i ögonblicket ! Det är det där spontana skrattet eller den där blicken av samförstånd mellan vänner som är ren energi och som är det verkliga ”fånga dagen”

I förra veckan hade vi besök av några polare…Chrille, Hanna och Micke, dom hade mer eller mindre dykt upp spontant för att hjälpa till på en av våra grillkvällar. Micke är egentligen egen företagare i elbranchen men blev helt plötsligt en av Sveriges vassaste diskare och logistik kunnig restaurangare som vi sett…Han bara förvandlades framför våra ögon….Vilket arbete…vilken insats….med ett diskutrymme på 1.6 i takhöjd och 4 m2 golvyta så krävs det logistik för att ta hand om 150-200 matgäster per dag……..fast det är klart den där Budvaren vill han ju gärna ha efter avslutat arbete….Dagen efter var alla trötta och Terese och jag skulle ladda om för ytterligare en fredagsrush och kompisarna är på väg att packa bilen för hemfärd. Utanför på gatan började det samlas nya kunder och våra planerade ”nyanställda” personal hade inte dykt upp….Ytterligare en gång visade det sig att alla dom där som söker jobb och pratar så fint i sina CVs…inte är mycket o hänga i julgranen när det väl gäller ! Status…..Terese stod i kassan och baren med ett sjuttiotal hungriga gäster och mer var på ingång och jag stod i köket och kallsvetten började bryta fram…hur i helvete ska vi lösa detta….? Jag springer i mer eller mindre i panik mellan baren och köket för att försöka få till någon slags överblick om var vi ska börja…medans jag i huvudet tänker den otäcka tanken att det kanske är lika bra att stänga och acceptera sig ”besegrad”…..personalen har inte dykt upp och vi sitter duktigt i skiten !

 

När jag står där i baren med Terese och högen med matbeställningar växer och ingen har fått dricka o ingen har fått mat och det börjar knorras i kön…..Så står helt plötsligt Hanna där med ett litete leende på läpparna och säger….Nej vi kunde faktiskt inte lämna Er….Micke är redan i disken och Chrille står i köket………….Nu kör vi !!! Vilken lättnad …vilken energibomb.

Tack….Markus, Julia, Chrille, Hanna, Micke, Sara, Jocke….osså våran underbara familj så klart !

 

 

Nationaldagen och nu har saker fallit på plats.

Nationaldagen har firats….. På Timmerstugan hade vi bara ett litet problem. Man ska ju hissa flaggan på nationaldagen och problemet var inte att vi inte hade en flaggstång, vad som fattades som vi upptäckte när vi skulle hissa vår nyinköpta flagga..var att det fanns ingen flagglina till stången. Vad göra ?
Normalt är det ju ganska lätt, bara att åka till BILTEMA ( denna underbara affär) och köpa en ny flagglina och sedan skruva av muttrarna i botten o fälla stången.

Först hittade jag inte muttrarna…då dök en hjälpsam granne upp och föreslog att jag skulle gräva en bit ner i landet där stången stod. Och vipps se där var muttrarna….studerade dom noga och kände mig nästan som hemma igen (Brasilien)….för på dom muttrarna hade ingen gjort underhåll på väldigt många år ! Totalt fastgjutna i sin egen rost var dom…..

Vi är ju en ganska flexibel familj så jag tänkte att vi skickar väl upp någon av barnen att klättra upp i stången, problemet var att Matteo var inte på plats o han är apan i familjen, van efter att klättrat i kokospalmer sedan 3 års åldern. Stången var ju heller inte av den kraftiga sorten utan gjord av glasfiber. Vilket fall så ville Alice göra ett försök och det gick riktigt bra ungefär tills hon kom upp över hälften av stången…då böjde den sig som en banan. Knappt fem meter upp och stenläggning under gjorde att jag tyckte det var bäst att kalla ner henne. Vid det här laget hade det samlats en grupp grannar utanför på gatan….det var en hel del konstiga och funderande miner….Vad gör egentligen dom där människorna som har öppnat upp Timmerstugan ?

Vi behövde helt enkelt någon som var lite lättare, Alfonso ställde upp….han är ju bara 8 år men nästan lika bra som sin bror på att klättra. Packade på han flagglinan och förklarade hur han skulle göra när han kommit upp i toppen, ”stopppa in linan i det lilla hålet vid den gula kulan och sedan bara släpper du linan”….Han tittade på mig ungefär som att jag var helt dum i huvdet men visade sedan att han ville köra….Vid det här laget såg gruppen av människor ute på gatan väldigt oroliga ut. En meter från toppen tog krafterna slut….svår att klättra på halvblött glasfiber. Jag såg att han började bli trött och ytterligare en gång fick vi ”avbryta” uppdraget. Nu var det en av grannarna som förbarmade sig över oss…och erbjöd oss att låna deras stega. Terese o jag frihöll stegen och sedan klättrade Alice upp i ett naffs och löste vårat Nationaldags problem….så nu vajar flaggan så fint på sin stång igen, och förhoppningsvis ska linan hålla många år.

Vi har nu haft öppet Timmerstugan i två veckor lite drygt och det har varit en hektisk period, men nu börjar saker sätta sig och vi har hittat våra platser och rutiner. Vi har fått en enorm respons från alla våra grannar och andra gäster, det mesta positivt men också en del som inte gillar dom förändringar som vi gjort. Det är inte helt lätt att komma till ett ställe som Timmerstugan och öppna upp…Det finns mycket anor och historia i den stugan ! Vi tänkte försöka bevara och förvalta detta men samtidigt tillföra lite nytt också…..för utan nytänkande kommer man ingen vart här i livet !

På väg mot Halmstad…

Tio dagar utan Terese är tufft….Nu är vi tillsammans igen och på väg ner till Halmstad med alla våra prylar inpackade i en Hyundia Atos….Läge för en Selfie ! Har varit så speedad sista veckorna. Två företag och en bostadsrättsförening i Brasilien måste fortsätta att fungera när vi inte är på plats. Denna gång handlade det också om att man skulle starta upp en svensk verksamhet på ett avstånd av 900 mil. Det var väldigt nödvändigt att Terese drog i förväg för att lösa det praktiska…..Jag satt ju självklart i skiten sista tio dagarna innan barnen och jag åkte….Jaha det var det Terese brukar göra ja….Jaha det är hon som löser att jag kan gå på det där mötet klockan sju på kvällen…jaha det var hon som gjorde att jag kan göra och planera i princip hur jag vill med jobbet hela tiden….Nyttig läxa för mig…Man tar alldeles för mycket för givet här i livet….Ta till vara på dagen, den försvinner blixtsnabbt…… BRA att få sig en påminnelse ibland om hur mycket man betyder för varann och vilket teamwork det egentligen handlar om i familjen !

Timmerstugan….Terese klarade alkoholprovet för tillståndet galant…Jag är såååå kass på sådana saker. På väg till Halmstad med stor förväntan. Kommer fram till det här stället och blir bara störtförälskad, vilket skönt ställe och vilken identitet o själ det hade. I den här lilla stugan har Sex Pistols spelat, det är en massa människor ända från 30 talet som har härliga minnen från Timmerstugan. Detta sitter på något vis i väggarna och det känns. Alice var ju klart inte riktigt lika imponerad, inte dom första dagarna i alla fall, hemkommen direkt från Malmö och praktik hos Peter o Marie Skogström i häftiga Malmö och på ett av dom bästa och trevligaste små ställena i Sverige just nu…Mat & Vin i Slottsparken.

Iskallt och en blåst som drev genom märg och ben på Östra Stranden och ovanpå det kändes det som det regnade is från himlen, en stuga som stått hela vintern utan någon värme…ja ni förstår ! Men efter några timmar med värmefläktar och en test av spisar och ugnar i köket…så kändes det mycket bättre.

Ganska direkt så pajade både kylar o spis och stora ismaskinen i baren, leta kylteknker i Halmstad visade sig inte vara lätt. Sedan hade vi det där med att få hem varor, att sätta upp ett restaurangkök är ingen lek, är en massa prylar som måste komma hem. Och efter så många år i Brasilien där utbudet är en hundradel av vad som finns här…så blir det ännu svårare. Sedan hade vi det här med blåst….när vi kom ner i förrgår så hade vi ett halvt träd som blåst ner över stugan. Vad göra nu ??….Vems är trädet och vem kan ta bort det…? Visade sig vara komunens mark och dom löste det galant, ganska snabbt också…Vilken service..hade det varit hemma så hade man fått vara glad om dom kommit inom sex månader….Tack till parkförvaltningen i Halmstad !!

Sedan var det det där med Pizza….Jag har aldrig gjort en restaurangpizza innan i mitt liv. Men kaxig som man är så tänkte jag att det kan väl inte vara så svårt. Det jag producerade till slut var en katastrof. Alice skrattade nästan ihjäl sig när hon såg resultatet….var inte ens i närheten av att vara rund, jag säger bara ….hemligheten ligger i degen ! Nu har vi tack o lov fått tag i en proffsig pizzabagare och jag kan koncentrera mig på att täcka pizzorna med god fyllning istället…..

Vi är nu på ”banan” och i helgen kör vi för fullt. Alice och Terese är taggade och med Fonsan som backup i disken…..

Känns som att komma hem, restaurangmiljö med traditioner…. Välkomna !