Tankar från en icke bloggare !

Tydligen så hade jag inte tid ( eller är det viljan ?) med att blogga kontinuerligt….Visste väl det ! Men ändå är det ju ganska roligt att skriva lite ibland, gjorde för övrigt ett ganska negativt maratoninlägg på facebook för ett tag sedan. Ligger egentligen inte för mig att göra sådant och det var väl heller inte ett av dom mest intelligent saker jag gjort. Men kanske väckte det någon och då har det ju ändå varit lite positivt…..!

Börjar nu närma oss stadiet när vi klarat av sommarsäsongen i brasseland. Varit ett turbulent år med många bollar luften…tur att man är bra på att jonglera. Landar allt där vi vill så kommer det blir riktigt bra. Alice är på väg ner igen…men ska bara stanna några veckor, sen tillbaka för snabbvisit i Sverige o sedan vidare till Australien för backpacking. Känns lite som ”déja vu” för en gammal pappa. Var jag verkligen sådan också ? Jo jag var väl det och kanske ännu mer….När bestämde jag mig egentligen för vad jag ville göra med mitt liv ? Faktum är väl ganska sent, om man tittar ärligt i backspegeln. Så Alice…flyg och prova dina vingar…den man vill ska stanna..släpper man fri ! Du vet var jag finns om det behövs….

I övriga familjen snurrar det på som vanligt…ungarna började skolan i februari igen efter sommarlovet, givetvis med en massa sjukdomar som följd, snuva, feber, hosta och kräksjukan…snart har vi gått igenom det mesta. Så ni ser man slipper inte undan i det ”tropiska paradiset” heller…iaf inte om man har barn i skolåldern ! Terese o jag har olika uppgifter när barnen är sjuka. Jag är mer akutsjukvårdare och hon är bassjukvårdaren som följer upp och behandlar långsiktigt. I sverige var det väl aldrig så allvarligt när ens barn fick influensan eller lite kräksjuka, man hade ju hela samhället i ryggen som skulle backa upp en,  men här är det blodigt allvar omedelbart eftersom den tryggheten inte finns här…och vi som föräldrar får en ”käftsmäll” av livet direkt, för det är ju våra beslut o val som har gjort att vi är där vi är ! Det är denna tjäftsmäll som alltid talar om för dig vad som verkligen är viktigt i livet…..!

Känslan när Alfonso eller Matteo tittar upp på en efter några kritiska dagar med feber och man ser den där klara o pigga blicken som är full av liv igen….. . O så säger han…… Pappa…..jag vill gärna följa med ut på stranden idag……. obeskrivligt !

Terese och jag diskuterar ofta trygghet kontra frihet och den känsla av kärlek som uppstår när man är utsatt och går igenom tuffa saker tillsammans. Desto mer trygghet i form av regler,samhälle och lagar desto mindre ”ser” man varandra, är vad vi kommit fram till. För mycket tryggheten har många gånger den negativa biverkan att den kväver dig och din förmåga att verkligen känna och leva i nuet och se o uppskatta det du har runt dig ! Lite filosofiskt snack här och säkert många som inte håller med….

Många bollar i luften som sagt…..Vi håller för närvarande på att bygga lägenheter, här har vi svenska kompanjoner och jag känner mig mer och mer som en brasse som pratar svenska när dom kommer ner och ska inspektera byggnationen, total kulturkrock ! I sverige har vi en förmåga att ifrågasätta och fråga ”Varför ” hela tiden.  Varför gör dom så ?, Varför ligger dom o sover mitt på dagen ?, Varför gör dom inte rördragning innan dom lägger puts på väggarna ? Varför är inte elektrikern på plats ?……… Och jag känner direkt att jag glider in på den brasilianska ”därför mentaliteten” !

För 14 år sedan när jag kom hit och började bygga Blue Dream så var den första regeln som Everardo (min brasse tolk) sa till mig…..FRÅGA ALDRIG EN BRASSE VARFÖR NÅGOT ÄR SOM DET ÄR !! Du kommer få en utläggning som kommer ta hela dagen och bara för du frågar varför betyder inte det att brassen fattar att du vill ha en ändring…….långt därifrån ! Nästa dag gör dom precis likadant som dom alltid gjort…..

Men det är väl på grund av ”varför” som Sverige ligger i framkant….

Till sommaren har vi bestämt att ta med oss en brasse till Halmstad och Timmerstugan, vi frågar inte honom varför utan vi bara tar med honom, han jobbar nomalt på Blue Dream som servitör och denna resa för honom kommer vara likvärdigt med en resa till månen. Vi måste nämligen vidareutbilda vår personal nu eftersom vi ska renovera hela hotellet och nyöppna någon gång till hösten. Så på Timmerstugan i år kommer vi ha en äkta Brasse för att fullfölja brassetemat ! Många roliga saker kommer hända i sommarsverige…..

Sen får vi se om Alice tröttnar på backpackerlivet och kanske också dyker upp IMG_20151108_160610 BaySide IMG-20141213-00880!

 

Syns snart !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brasil is calling !

Jaha så var vi tillbaka hemma igen….Eller hur kändes det egentligen. Rätt mystisk känsla faktiskt, två helt olika världar, men båda känns som hemma. Om man tänker på det så har vårt totala yrkesverksamma liv nu varit längre här i Brasilien än det var Sverige. Det var lite av en chock att öppna upp svensk verksamhet igen…..Allvarligt hur smidigt kan det vara ? Jag var helt förstummad av hur allt bara flöt på med myndighetskontakter, beställningar, service m.m.

Strul med sophämtning…inga problem..bara ringa kontaktperson på komunen, som svarade direkt och sedan löste situationen. Maskiner, kylar gick sönder….inga problem bara ringa en reperatör….som svarade direkt men som var riktigt orolig eftersom han inte kunde komma förren om 2 dagar….herregud hade det varit här nere så hade man fått vara glad om han kom inom en månad, om man haft turen och hittat någon. Alla är så fruktansvärt punktliga också…vet inte om jag gillar det egentligen men det är ett fenomen som man också reagerar över. För och inte tala om alla dessa planeringskalendrar….Folk har ju koll ner på timmen vad dom ska göra….HELA TIDEN !

Vi hade en riktigt trevlig jobbtid i Halmstad på Timmerstugan, visst slitigt var det men den responsen vi fått var värt alla timmar. Vi gillade verkligen Halmstad och därför har vi nu bestämt oss att vi ska fortsätta med Timmerstugan….Allt gick bra med fastighetsägare och resultat och vi är nu sugna på att fortsätta utveckla Timmerstugan till något ännu bättre…självklart fortsättningsvis med brassekänsla !

Så nu är vi som sagt tillbaka i brassevärlden och har kommit hem till vårt lilla hotell. Det stod faktiskt kvar och personalen tog emot oss med öppna armar…av kärlek trodde jag först men sedan visade det sig att ansvarig på plats inte kunnat betala ut lön på två månader eftersom lågsäsongen varit sämre än vanligt….ja ja…vad gör man inte för sin personal….. bara att hosta upp pengarna !

Vad man annars slås av när man rullar in i vår lilla by Barra do Cunhau för första gången på tre månader är hur otroligt vackert det är och detta underbara klimat…..(framförallt efter denna svenska sommar)..! Den som säger att klimatet och solen inte spelar så stor roll…Han ljuger säger jag !

 

Alice stannade kvar i Sverige…jag vet att hon kommer ångra sig framåt november-december…men det var ingen idé att tjata. Hon var nog lite trött på pappa efter en hård säsong på Timmerstugan. Hoppas att hon är laddad tills nästa sommar……. Ungarna halkade annars direkt tillbaka i brassementaliteten och slängde dom nya paddorna och hoppade i havet istället…trots att det är lite kallt fortfarande ( 25 C) brrrr !  Alfonsa började bryta på portugisiska efter bara en dag i skolan….så nu får man stå ut med att vart tredje ord är portugisiska tills nästa gång vi kommer till Sverige. Den där hemundervisningen som vi lovade skolan på heder o samvete skulle fungera blev ju ingen höjdare direkt…så nu är det minst fem läxor per dag för att komma ikapp tills läsåret är slut i december. Sedan väntar sommalov….

Nu går vi mot sommar igen och programmet är fullspäckat på Blue Dream…Bara och köra på igen ! Någon som är sugen på att komma ner o hälsa på….skicka ett mail så löser vi det !

 

 

 

 

 

 

 

Sköna vänner o familj !

Hur gör man egentligen för att hålla kontakten och umgås med sina vänner om man lever och arbetar som vi gör ? Man jobbar ihop så klart…..Det underlättar ju då om dom är i samma branch…men det är absolut inte en nödvändighet ! Vi får ofta den fråga av andra som ser oss jobba….Har ni verkligen ett liv ? Är ni lediga någon gång ? I dagens samhälle är vi fixerade vid egentid och kvalitetstid….Det är en ständig jakt efter detta i våra fullspäckade schema som hänger där som ett manifest på kylskåpsdörren….Vi glömmer då bort att det är i stundens ögonblick som du verkligen umgås och får till en skön stämningen….det kan du aldrig planera för, det är något som bara händer i mötet mellan människor och i kraften och energin av att lösa en gemensam uppgift !

”Fånga dagen”…är ett totalt sönder tjatat utryck som alla släger sig med och jagar efter…Men vad dom flesta glömmer är just att du inte kan planera in att ”fånga dagen”…Det är något du måste göra hela tiden, det är en pågående process och det händer i ögonblicket ! Det är det där spontana skrattet eller den där blicken av samförstånd mellan vänner som är ren energi och som är det verkliga ”fånga dagen”

I förra veckan hade vi besök av några polare…Chrille, Hanna och Micke, dom hade mer eller mindre dykt upp spontant för att hjälpa till på en av våra grillkvällar. Micke är egentligen egen företagare i elbranchen men blev helt plötsligt en av Sveriges vassaste diskare och logistik kunnig restaurangare som vi sett…Han bara förvandlades framför våra ögon….Vilket arbete…vilken insats….med ett diskutrymme på 1.6 i takhöjd och 4 m2 golvyta så krävs det logistik för att ta hand om 150-200 matgäster per dag……..fast det är klart den där Budvaren vill han ju gärna ha efter avslutat arbete….Dagen efter var alla trötta och Terese och jag skulle ladda om för ytterligare en fredagsrush och kompisarna är på väg att packa bilen för hemfärd. Utanför på gatan började det samlas nya kunder och våra planerade ”nyanställda” personal hade inte dykt upp….Ytterligare en gång visade det sig att alla dom där som söker jobb och pratar så fint i sina CVs…inte är mycket o hänga i julgranen när det väl gäller ! Status…..Terese stod i kassan och baren med ett sjuttiotal hungriga gäster och mer var på ingång och jag stod i köket och kallsvetten började bryta fram…hur i helvete ska vi lösa detta….? Jag springer i mer eller mindre i panik mellan baren och köket för att försöka få till någon slags överblick om var vi ska börja…medans jag i huvudet tänker den otäcka tanken att det kanske är lika bra att stänga och acceptera sig ”besegrad”…..personalen har inte dykt upp och vi sitter duktigt i skiten !

 

När jag står där i baren med Terese och högen med matbeställningar växer och ingen har fått dricka o ingen har fått mat och det börjar knorras i kön…..Så står helt plötsligt Hanna där med ett litete leende på läpparna och säger….Nej vi kunde faktiskt inte lämna Er….Micke är redan i disken och Chrille står i köket………….Nu kör vi !!! Vilken lättnad …vilken energibomb.

Tack….Markus, Julia, Chrille, Hanna, Micke, Sara, Jocke….osså våran underbara familj så klart !

 

 

Nationaldagen och nu har saker fallit på plats.

Nationaldagen har firats….. På Timmerstugan hade vi bara ett litet problem. Man ska ju hissa flaggan på nationaldagen och problemet var inte att vi inte hade en flaggstång, vad som fattades som vi upptäckte när vi skulle hissa vår nyinköpta flagga..var att det fanns ingen flagglina till stången. Vad göra ?
Normalt är det ju ganska lätt, bara att åka till BILTEMA ( denna underbara affär) och köpa en ny flagglina och sedan skruva av muttrarna i botten o fälla stången.

Först hittade jag inte muttrarna…då dök en hjälpsam granne upp och föreslog att jag skulle gräva en bit ner i landet där stången stod. Och vipps se där var muttrarna….studerade dom noga och kände mig nästan som hemma igen (Brasilien)….för på dom muttrarna hade ingen gjort underhåll på väldigt många år ! Totalt fastgjutna i sin egen rost var dom…..

Vi är ju en ganska flexibel familj så jag tänkte att vi skickar väl upp någon av barnen att klättra upp i stången, problemet var att Matteo var inte på plats o han är apan i familjen, van efter att klättrat i kokospalmer sedan 3 års åldern. Stången var ju heller inte av den kraftiga sorten utan gjord av glasfiber. Vilket fall så ville Alice göra ett försök och det gick riktigt bra ungefär tills hon kom upp över hälften av stången…då böjde den sig som en banan. Knappt fem meter upp och stenläggning under gjorde att jag tyckte det var bäst att kalla ner henne. Vid det här laget hade det samlats en grupp grannar utanför på gatan….det var en hel del konstiga och funderande miner….Vad gör egentligen dom där människorna som har öppnat upp Timmerstugan ?

Vi behövde helt enkelt någon som var lite lättare, Alfonso ställde upp….han är ju bara 8 år men nästan lika bra som sin bror på att klättra. Packade på han flagglinan och förklarade hur han skulle göra när han kommit upp i toppen, ”stopppa in linan i det lilla hålet vid den gula kulan och sedan bara släpper du linan”….Han tittade på mig ungefär som att jag var helt dum i huvdet men visade sedan att han ville köra….Vid det här laget såg gruppen av människor ute på gatan väldigt oroliga ut. En meter från toppen tog krafterna slut….svår att klättra på halvblött glasfiber. Jag såg att han började bli trött och ytterligare en gång fick vi ”avbryta” uppdraget. Nu var det en av grannarna som förbarmade sig över oss…och erbjöd oss att låna deras stega. Terese o jag frihöll stegen och sedan klättrade Alice upp i ett naffs och löste vårat Nationaldags problem….så nu vajar flaggan så fint på sin stång igen, och förhoppningsvis ska linan hålla många år.

Vi har nu haft öppet Timmerstugan i två veckor lite drygt och det har varit en hektisk period, men nu börjar saker sätta sig och vi har hittat våra platser och rutiner. Vi har fått en enorm respons från alla våra grannar och andra gäster, det mesta positivt men också en del som inte gillar dom förändringar som vi gjort. Det är inte helt lätt att komma till ett ställe som Timmerstugan och öppna upp…Det finns mycket anor och historia i den stugan ! Vi tänkte försöka bevara och förvalta detta men samtidigt tillföra lite nytt också…..för utan nytänkande kommer man ingen vart här i livet !

På väg mot Halmstad…

Tio dagar utan Terese är tufft….Nu är vi tillsammans igen och på väg ner till Halmstad med alla våra prylar inpackade i en Hyundia Atos….Läge för en Selfie ! Har varit så speedad sista veckorna. Två företag och en bostadsrättsförening i Brasilien måste fortsätta att fungera när vi inte är på plats. Denna gång handlade det också om att man skulle starta upp en svensk verksamhet på ett avstånd av 900 mil. Det var väldigt nödvändigt att Terese drog i förväg för att lösa det praktiska…..Jag satt ju självklart i skiten sista tio dagarna innan barnen och jag åkte….Jaha det var det Terese brukar göra ja….Jaha det är hon som löser att jag kan gå på det där mötet klockan sju på kvällen…jaha det var hon som gjorde att jag kan göra och planera i princip hur jag vill med jobbet hela tiden….Nyttig läxa för mig…Man tar alldeles för mycket för givet här i livet….Ta till vara på dagen, den försvinner blixtsnabbt…… BRA att få sig en påminnelse ibland om hur mycket man betyder för varann och vilket teamwork det egentligen handlar om i familjen !

Timmerstugan….Terese klarade alkoholprovet för tillståndet galant…Jag är såååå kass på sådana saker. På väg till Halmstad med stor förväntan. Kommer fram till det här stället och blir bara störtförälskad, vilket skönt ställe och vilken identitet o själ det hade. I den här lilla stugan har Sex Pistols spelat, det är en massa människor ända från 30 talet som har härliga minnen från Timmerstugan. Detta sitter på något vis i väggarna och det känns. Alice var ju klart inte riktigt lika imponerad, inte dom första dagarna i alla fall, hemkommen direkt från Malmö och praktik hos Peter o Marie Skogström i häftiga Malmö och på ett av dom bästa och trevligaste små ställena i Sverige just nu…Mat & Vin i Slottsparken.

Iskallt och en blåst som drev genom märg och ben på Östra Stranden och ovanpå det kändes det som det regnade is från himlen, en stuga som stått hela vintern utan någon värme…ja ni förstår ! Men efter några timmar med värmefläktar och en test av spisar och ugnar i köket…så kändes det mycket bättre.

Ganska direkt så pajade både kylar o spis och stora ismaskinen i baren, leta kylteknker i Halmstad visade sig inte vara lätt. Sedan hade vi det där med att få hem varor, att sätta upp ett restaurangkök är ingen lek, är en massa prylar som måste komma hem. Och efter så många år i Brasilien där utbudet är en hundradel av vad som finns här…så blir det ännu svårare. Sedan hade vi det här med blåst….när vi kom ner i förrgår så hade vi ett halvt träd som blåst ner över stugan. Vad göra nu ??….Vems är trädet och vem kan ta bort det…? Visade sig vara komunens mark och dom löste det galant, ganska snabbt också…Vilken service..hade det varit hemma så hade man fått vara glad om dom kommit inom sex månader….Tack till parkförvaltningen i Halmstad !!

Sedan var det det där med Pizza….Jag har aldrig gjort en restaurangpizza innan i mitt liv. Men kaxig som man är så tänkte jag att det kan väl inte vara så svårt. Det jag producerade till slut var en katastrof. Alice skrattade nästan ihjäl sig när hon såg resultatet….var inte ens i närheten av att vara rund, jag säger bara ….hemligheten ligger i degen ! Nu har vi tack o lov fått tag i en proffsig pizzabagare och jag kan koncentrera mig på att täcka pizzorna med god fyllning istället…..

Vi är nu på ”banan” och i helgen kör vi för fullt. Alice och Terese är taggade och med Fonsan som backup i disken…..

Känns som att komma hem, restaurangmiljö med traditioner…. Välkomna !

Snart Sverige….och genväg är ofta senväg utan planering !

Sitter här med en kilometer lång “göra lista” innan barnen och jag ska ta flyget till Sverige på onsdag. Egentligen skulle jag börjat skriva arbetsscheman och förbereda personalmöten !

Varje gång det börjar närma sig avresa till moderslandet så börjar tankarna mala extra mycket. Jag försöker hela tiden analyser hur det känns och var jag är i livet.. Vad är det du gör egentligen ? Är dom valen vi gjort verkligen bäst för hela familjen ? Är det verkligen värt all denna huvudvärk och arbete som det innebär att arbeta och leva som vi gör ? Hur är det egentligen med säkerheten ? Vad har vi för trygghet ?

Terese åkte i förväg till Svedala…tio dagar utan henne är en pina ! Vet att det låter smörigt men det är sant. Men det är som man brukar säga ” man uppskattar inte till fullo vad man har förren man förlorar det” Nu är det ju tack o lov inte så att jag förlorat henne men det blir liksom en liten insyn i hur det skulle kunna vara. See you soon Baby….!

Alfonso har gått runt som en osalig själ och varit orolig, vi hade nämligen bara köpt biljettet till mamma och inte till oss andra när hon åkte. Alfonso är den mer ”analytiske” av sönerna, han har alltid koll på sina saker och vill ha reda på vad som händer exakt. Medan Matteo bara kör på och har filosofin att det löser sig på något sätt….!

För och ta ett exempel på Alfonso angående det här med flygbiljetterna….Jag försöker alltid köpa biljetterna på nätet direkt…men av olika anledningar har det inte löst sig denna gång…krånglande kort och dålig uppkoppling….Varje dag den sista veckan har jag suttit vid datorn och försökt få igenom en bokning….Alfonso har stått som ett klistrat frimärke bredvid mig varenda gång….Pappa gick det nu ?….Pappa vad är det du skriver nu ?……Pappa vad är det för meddelande på datorn ? Han har haft kompisar här hela tiden, men så fort jag satt mig vid datorn har han varit där. Men inte med ett ord att han klagar eller visar att han är upprörd över situationen…..

Till slut i torsdags så fick jag igenom en bokning, men lyckades inte betala. Flygbolaget TAPs enda kontor ligger på den nya flygplatsen utanför Natal och det var där som den enda möjligheten var att betala om vi ville säkra vår bokning. Fonsan hade som vanligt stått bredvid datorn, jag berättade för honom att jag måste åka till Natal för att betala. Han tvekade inte en sekund…han skulle med, huset fullt med kompisar..men han skulle med mig på 20 mil T o R till flygplatsen ! Antagligen litade han inte riktigt på att jag skulle lösa det utan honom…..

Jag bestämde att vi skulle försök ta en genväg genom en annan stad som ligger när flygplatsen, vi hamnade först mitt i rusningstrafiken…seeegt och långsamt. När vi kommit halvvägs körde vi fel. Jag började svettas lätt trots AC i bilen………vi var ganska nära dom riktigt dålig kvarteren runt omkring Natal. Fonsan sitter i mitten av baksätet stencool och berättar att denna vägen ha vi kört på innan, vilket innebär att vi kört i en cirkel, jag blir mer och mer svettig och klockan tickar iväg. Försöker och inte visa min stress…fullt med bilar överallt, men till slut kommer vi ut på en lite mindre väg, men något känns riktigt fel….plötsligt fattar jag var vi är…har hamnat mitt i ”Zona Norte” som är Natals enda riktiga favela/getto och det kommer vara mörkt om mindre än en timme. Jag visste på ett ungefär var vi var men hade ingen aning om hur vi skulle komma ut och området är inte hälsosamt när det blir mörkt. Fortsätter och köra framåt och plötsligt reser sig Fonsan från baksätet och säger …Pappa den vägen där framme körde vi med mamma när vi skulle till flygplatsen förra gången…..phuuu stön….den ungen har stenkoll !

Efter en halvtimme så kom vi fram till flygplatsen. Vi lyckade äntligen betala biljetterna och det leendet som Alfonso hade på läpparna när han stod med biljetterna i handen var obetalbart ! Nu kan vi åka till mamma, så vi kan vara tillsammans allihop…för det är mycket bättre…Var hans kommentar !

Sverige och Timmerstugan hägrar !

Förra veckan åkte Alice tillbaka till Sverige. Kändes jobbigt att se henne stiga in taxin och dra mot flygplatsen…men samtidigt kände jag att detta var början på en ny tid och att vi under det här året som gått fått en massa saker bekräftade och efter det satt upp planer tillsammans hela familjen.

Med Alice har det varit mycket med att hon skulle hitta sin identitet som vuxen i familjen och inte bara som barn. Min lilla flickunge kommer hon ju alltid vara, men målet har också varit att se hur hon kan hitta sin plats i vuxenrollen och komma fram till vad hon vill göra dom närmaste åren. Vi har haft ett antal långa promenader och andra tillfällen där vi pratat om detta och vad hon egentligen vill göra för något.

Vi har också under flera tillfällen suttit och diskuterat hela familjen om vad vi ska göra med våra liv och vad vi vill göra i framtiden. Har man gjort en sådan sak som vi gjort en gång och släppt allt med den svenska tryggheten…så är det inte så mycket annat som känns omöjligt…därför blir diskutionerna ganska vida !

Att helt plötsligt ha TVÅ starka kvinnor under samma tak är heller inte alltid lätt. Det har blixtrat till en del några gånger…phuuu ! En sak är en liten flicka på 11-12 år och en helt annan när den lilla flickan blivit 20 år med järnvilja.

Slusatsen blir ändå att det varit ett fantastisk tid att få göra det vi gjort tillsammans. Vi har helt klart stärkts som familj och vi har nu också satt upp nya planer för framtiden tillsammans.

Vi har alltid haft ett öppet sinne och vida ramar för att prata Terese och jag….Sedan att vi ändå inte prata så mycket det är en annan sak. Det behövs liksom inte…är det något viktigt som ska sägas så sägs det alltid ändå.

En av dessa viktiga saker som alltid kommer upp med jämna mellanrum är den stora frågan ” SKA VI FLYTTA HEM TILL SVERIGE !!”…Än så länge har svaret alltid blivit att ….Nej inte ännu !

Vanligtvis brukar vi sätta oss med ett glas vin och räkna upp alla negativa kontra positiva saker som vi har med att bo i Brasilien. Här gäller det då att vara riktigt ärlig….vilket inte alltid är lätt…framförallt inte när ”gräset på andra sidan alltid är gönare” syndrom faller in med full styrka. Man har alltid en tendens att försköna allt som man inte själv har…..

Vilket fall har vi alltid kommit fram till att det finns mer positiva saker här som vi uppskattar än vad vi hade fått i sverige….Och det är alltid familjelivet som överväger och gör att vi bestämmer oss för att fortsätta bo och leva i ”paradiset”………Men jag kan säga så här mycket….Det är fan inte lätt att ARBETA i paradiset !!

Vad vi dock har kommit fram till ett antal gånger är att vi skulle vilja spendera lite mer tid i Sverige. Men vi har alltid stupat på att då måste vi göra något för och tjäna pengar under tiden….! Det är ju ett evigt gissel dom där pengarna och att man måste ha dom för att ha ett någorlunda skönt liv. Att spendera 3 månader i Sverige varje år är inte helt gratis heller…

Så vad gör då en gammal restaurangfamilj…Vi öppnar givetvis ett sommar Café/Bistro. ! Vi gör det vi alltid har varit bäst på och tyckt mest om….

Terese o jag har funderat på detta ett antal år men inte hittat det rätta stället och vi har heller inte varit helt säkra på att vi skulle orka köra det själva.

Här kom då Alice in i ekvationen…..Efter några månader i Brasilien kände hon att det skulle vara helt möjligt för henne att fortsätta arbeta och bo här. Hon ville in i ”familjeföretaget” och börja jobba på allvar med det vi håller på med. Ovanpå detta kom ett erbjudande från en kär polare om att han hade ett ställe som han ville arrendera ut sommartid i Sverige.

Hjärnkontoren började brumma direkt…Jag, Terese och Alice…tog ett familjemöte som slutade med att vi tillsammans bestämde att detta ville vi göra ! Vi ville köra sommarställe i Halmstad och sedan tillbaka till Barra do Cunhau på hösten och vintern.

Så härmed är det officiellt…Vi öppnar Timmerstugan Café & Bistro på Östra Strand i Halmstad Lördagen den 30 maj !

Kolla gärna in vår FB sida…där kommer vi köra uppdateringar och nyheter under hela sommaren !

Och Vardagen fortsätter !

ACn på kontoret har pajat…fan också !… Om man sitter på ett kontor med en temp på ca 35-40 C tillräckligt länge så blir man rätt seg i huvudet kan jag lova…..Kanske det är så enkelt att det helt enkelt är för varmt o jobba i utvecklingsländerna…och att det är just därför som dom är och alltid kommer att vara utvecklingsländer. Jag flyttade iaf hem till köksbordet ute på terrassen hemma och har jobbat därifrån sista veckan…väntar nu på att ACn ska instaleras.

Förra veckan pajade också varmvattencisternen på hotellet…Fick även reda på att vi ska betala en extra månadslön till alla anställda med marslönen, helt plötsligt kom meddelande från fackrepresentanterna att nu var förhandlingarna klara som hade börjat i februari 2014 (??). Bara o punga upp retroaktivt…..

Strul i paradiset….

Och där gick då hela överskottet i Blue Dream kassan som skulle räcka under lågsäsongen…..Ja ja…vem har sagt att det ska vara lätt ? Då skulle ju alla hålla på med detta. Idag har jag också pratat med banken för 100 elftegången och försökt få ett lån till några lägenheter som ska byggas. Dom är ju sega som tuggumi…….” Mas se Deus quiser” ( om gud vill)…som brassarna säger….så löser det sig snart !

I detta land måste man har tålamodskapacitet som en oljetanker….

I måndags köpte jag två nymfparaktier, kunde inte låta bli längre, väckte gamla minnen från min ungdom när jag födde upp dessa små liv hemma i Gemla. Ute i trädgården har vi en volgär (stor bur) där jag satte dom. Dom stackars nymfarna var skräckslagna, dom var ju vana vid den lilla buren i djuraffären. På morgonen hittade Matteo en av dom död..ett stort hål i huvudet hade han, kunde inte fatta för mitt liv hur han kunnat stendö och med ett stort hål huvudet. I onsdags satt vi då och åt frukost och såg då en hel flock med silkesapor som samlades på toppen av buren och hade riktigt roligt….och då trillade poletten ner ! Det var dom som var skyldiga !!

Igår efter mycket om och men tog jag tag i min uppdatering av ”Linkan”…satte dit en ny profilbild…lite så där lagom proffsig (tycker jag ) och gjorde också ett försök och få till ett lite större kontaktnät än dom 29 st jag hade innan….(?)

Som ni kan se så jobbar Terese kvar på kontoret trots Ac problem….tror det är därför hon har varit lite tjurig sista veckan. Måste se till o få det löst nu.
1920022_10152004187278576_382001786_n

IMG_20150317_115942_edit

Nu börjar det !

Så ja..Nu har vi kört knappt två veckor sedan Carnaval var slut….Tillbaks till verkligenheten kanske man kan säga. Hela Brasilien kokar politiskt och ingen vet vad som ska hända….Den lilla presidenterskan Dilma har visst varit och ”rotat i kakburken” lite för mycket. Har väl försvunnit si så där 800 miljarder sista året i ”kampanjbidrag” och andra ”nödvändigheter”…Herregud den stackars flickan måste ju leva också….!

jaja…inget förvånar dom luttrde brassarna….! Nu har iaf högsta domstolen åtalat ett 50 tal politiker…För det är faktiskt bara HÖGSTA DOMSTOLEN som kan åtala en politiker för brott i Brasilien, o det är bara ett par år sedan det infördes…innan dess var dom helt åtalsbefriad…det gick helt enkelt inte att åtala någon som var politiker ! Man måste ju ändå säga att det går framåt….

I våran lilla värld Barra do Cunhau….laddar vi nu för lågsäsong…Som tur är har vi lyckats minimera den ganska ordentligt under åren. I nästa vecka kör vi ett större bröllop och sedan har vi våra helggäster som trillar in och sedan är det Påsk, som är en av dom större högtiderna här nere. Maj brukar vara väldigt lugn….men sedan kör det igång i juni med Sao Joao…som är en stor kulturhögtid med en massa festande o dans. I juli börjar vår Kitesurfingsäsong och sedan är det fullt ös mot sommaren igen…..

Alice har redan börjat ladda för att åka till Sverige och jobba under maj-aug…Sedan kommer hon tillbaka. Terese har börjat ”skruva” på sig och sneglar för jämnan på mig och undrar om jag börjat titta på flygresor….Suget efter den svenska våren och sommaren är stort. Leva i paradiset kan man ju göra…men svenska sommaren får man inte missa ! Fast det är klart…… när man sitter där med dunjackan på midsommar och det duggregnar o är typ 5 grader…..brukar Terese få tillbaka en del ”sneglande” från mig…..!

Jaha så var det slut !

Om drygt en timme så sänds sista avsnittet av Familjer på Äventyr..! Här i Barra är det avslutning även på Mamma o Pappas vistelse…nu ska dom åka hem till Sverige. Kommer att bli många tårar ikväll när transferbilen ska hämta upp dom. Ännu ett tungt avsked där man måste vara stark och försöka tänka på vilken fin tid vi ändå har fått och att några månader går fort tills nästa gång vi träffas……Men det spelar ingen roll för det är ändå lika svårt att försöka förklara för en förtvivlad, gråtande 7 åring att ”några månader går snabbt”…..Vilket bullshit….det gör lika ont varje gång och tårarna svider i ögonvrån !

Tid och att få tid för varandra är det viktigaste i livet….Det gäller att passa på och ta till vara varje minut som man får tillsammans. I ett ögonblick kan det vara för sent…..

Osså lite om TV….

Alice du är den bästa dotter en pappa någonsin skulle kunna tänka sig…..Du blev inkastad i den här TV serien utan att egentligen ha något val från början. Du genomförde det med en sådan klass och stil…du riktigt ”lyste upp” ( eller är det bara jag som pappa som ser det ?). Det riktigt stora i detta är att du tog ett beslut från början om att flytta till Brasilien och att göra något annorlunda och passa på att prova…du tog en chans helt enkelt ! Denna chans ser nu ut att kunna leda till mycket, mycket mera…..!
10998048_10200345273870805_7107210709693460252_n