Road trip !

I helgen var vi bjudna till vänner som bor i en litet samhälle som heter Cerra Corá, ligger ca 25 mil rakt västerut från där vi bor. Inlandet i Brasilien benäms något difust av kustmänniskor som enbart ”o sertão” , vilket innebär på svenska ungefär ödemark eller på engelska ”backlands”. Dom människor som bor här är fantastiska överlevare med enormt stora ”hjärtan”och en livsglädje som ger dig en riktig kick. Naturen är mäktig och otroligt vacker men också oförlåtlig om du inte gör rätt och planerar ditt liv efter naturens svängningar. Detta gör dessa människor väldigt anorlunda mot dom som bor och lever utmed kusterna. I  Brasilien är inlandsfolket kända för att vara arbetsamma och organiserade. Detta fick jag höra första gången av en av mina byggmästare Sebastian, han sa så här när jag tyckte att vi kunde anställa folk från vår by.

Det är OK om vi anställer 1-2 härifrån Barra, men mer än så kan vi inte ha, då blir det ingen ordning alls ! Vad fan dom här kustborna kan ju för fan inte ens planera för sina måltider, dom har allting gratis och serverat, blir dom törstiga så dricker dom direkt ur floden, blir dom hungriga så plockar dom upp en fisk eller lyfter armen o tar ner en mango, kokosnöt eller något annat gott. Dom planerar fan ingeting här i livet, blir dom trötta så lägger dom sig ner bara, temperaturen är skön hela dygnet, dom har det helt enkelt alldeles för bra o lätt därute vid kusten ! Jag tittade på Sebastian och tänkte, hoppsan här togs det i ordentligt !

Innan vi körde hemifrån kollade jag in googel maps o laddade ner några kartor, visste av erfarenhet att mobiltäckning inte existerar dit vi skulle. Har varit på road trip ett antal gånger inåt landet, men då hållit mig mest på huvudvägarna. Denna gång tänkte vi göra en avstickar för att besöka ett stort bergsmassiv som ligger lite avsides. På kartan såg det ut som vi kunde ta denna avstickare och sedan koppla på en annan ny huvudväg ( såg precis likadan ut på kartan som den andra huvudvägen) som gick norr om den vi brukade ta. Vad jag inte räknade med var att karta och verklighet kan vara väldigt olika saker i Brasilien. Något smart företag hade fått licens att bygga huvudväg och fått en väldigt stor påse pengar för det, efter att byggt ca 5km av totalt 50 km skickar dom in en massa fina foton på den ”nya” vägen samt mutar besiktningsmannen ( det är ju bara inlandet, ingen som kollar det). Vad det innebar för oss var 4 timmars ”bergsbestigning” med bil istället för beräknade 1 timme på vanlig väg, tur man har Amarok annars hade vi varit kvar där ännu !

Efter två dagars camping i vildmarken med mycket äventyr och gräshoppor, varan och råtta på menyn kände vi oss redo för att käka en pizza innan hemresan, ingen bra idé ! Matteo spydde som en kalv hela natten….civilisationen kan vara farlig den med !

Planerna inför sommarsverige går vidare, nu är det nedräkning. Min syster har precis gått med på att erbjuda Zumba pass på stranden 3ggr/veckan under hela sommaren detta ihop med frukost. Alltså ska man kunna ta sig ett Zumba pass för att sedan sjunka ner och käka en skön frukost med massa tropiska läckerheter. Jag har också bestämt att jag ska vara med minst 1ggr/veckan för syrran är sjukt bra på detta, tror t.o.m hon kan lära ett hopplöst fall som mig att dansa Zumba !

Där satt den !

I torsdags förra veckan sålde jag en lägenhet, var första gången på 10 månader. Så den som säger att Brasilien inte genomlever en ekonomisk kris, han ljuger. När man enbart lever på provison så är det ganska svettigt när man har ett sådant här ”litet” säljstop på 10 månader kan jag säga.

Vilket fall så fick man vara glad i ungefär två dygn för sen slog den vanliga brasilianska ”Murphys lag” till som innebär, ”finns det något som kan gå fel, då gör det alltid det”  Köparen ville dela upp köpesumman på tre avbetalningar under lika många månader. Här i Brasilien finns något så antikt som checkar som folk faktiskt använder fortfarande, hon skrev alltså ut tre checkar på ganska stora summor ( med tanke på att det var en lägenhet hon köpte). Checkarna var alltså fördaterad och normalt så ska en check inte kunna lösas in innan det datum som står på checken. Men nu är vi som sagt i Murphys favoritland och då gäller inte vanliga regler. ( lagen om allts jävlighet)

Man vill ju inte gärna ha checkar liggandes o skräpa på flera hundra tusen på kontoret, så jag körde glad ihågen in till vår bank för att lämna in dom där. Talade specifikt med bankchefen direkt för att inget skulle gå fel och visade honom checkarna för att han verkligen skulle förstå och se datumen på dom för att det inte skulle strula till sig. Inga problem detta löser jag var det sista jag fick ihop med ett strålande leende och en kram ( Brasilianska bankchefer kramas faktiskt ibland). Jag kör lycklig hem på fredag eftermiddag och planerar lite firande ihop med frugan.

Lördag morgon väcks jag av att telefonen ringer hysteriskt, först svarar jag inte för lördag o söndag är familjedag och framförallt när man har sålt sin första lägenhet på 10 månader. Men till slut svarade jag och möts av en kvinna som skriker hysteriskt att jag har ruinerat henne och att hennes bank vill anmäla henne för att hon betalat med checkar utan täckning. Tar ett tag innan jag förstår vem det egentligen är men sedan trillar poletten ner. Det är köparen och banken har givetvis inte hållt på checkarna utan försökt lösa in hela summan direkt. Köparen hotar med advokat och stämning och hon ska minsan häva köpet av lägenheten och jag måste göra återbetalning omgående.

 

Den leende kramande bankchefen har alltså lyckats förstöra min första lägenhetsförsäljning på 10 månader samt ordnat hot om juridisk process och jag har fruktansvärt ont i örat av allt skrikande. Nu kommer det här lugnet över mig som man måste lära sig om man ska arbeta och bo i Brasilien. Har någon dött ?, nej ! Är någon akut sjuk ?, nej ! Vill min fru ta ut skillsmässa ? nej ! Ja men då så….Då måste vi ju kunna lösa detta på något sätt.

Att få tag på en brasiliansk bankchef en lördag är faktiskt ganska lätt, bara man har hans privata whats app. Den här appen är något som brassarna är helt fixerad vid, dom känner ett totalt tvång att alltid svara när det kommer något därigenom. Vilket var tur för mig.  Bankchefen förstår problemet ( men ber inte om ursäkt) och han lovar att återkalla checkarna och reglera köparens konto, tror han låg på stranden och gjorde detta !

Brassar är överlag väldigt emotionella och förstår man det och utnyttjar det på rätt sätt då löser det sig för det mesta, för det är faktiskt fullt möjligt för en brasse att i ena sekunden erbjuda ett köp av en fastighet och i andra sekunden häva det för en total bagatell som ofta har känslokoppling.

Efter att först ha ringt till en nära vän till köparen (som också har lägenhet i samma byggnad) och förklarat vad som hänt och bett henne ringa upp köparen för att lugna ner henne så ringde jag upp. Här kan man då tro att man ska vara proffisionell och strikt och säga att ditt konto är reglerat och klart och jag hoppas att vi nu ändå kan genomföra köpet, är rätt sätt att göra !  Nej nej….Det rätta sättet är att berätta hur stora problem det var att få tag på bankchefen och att hela min familj ligger och gråter för det misstag som skett och att vi nu är så ledsna att hon inte längre vill ha en lägenhet i Barra do Cunhau. Vi som skulle kunna haft så roligt tillsammans och träffas o umgångs på grillkvällar och födelsedagar för barnen m.m.

Söndag förmiddag kommer meddelandet på Whats app (givetvis) att hon nu ändå beslutat att köpa lägenheten. Resten av söndagen kändes bra kan jag säga !

Annars har jag i veckan sysslat mycket med sommarprogrammet för Rio strandbaden och det ser jätte bra ut. Kommer att bli aktiviteter för alla och den stora finalen blir ”Brassefest” den 2-4 aug då vi ska ha premiär för en folkfest som ska bli den största fusionen mellan Sverige och Brasilien. Mat, musik och hälsa är temat…

 

Mer om detta längre fram i bloggandet…

 

Grande Abraços

O

Så var det dags igen !

Ska se om jag klarar bloggandet bättre denna gång. Inga höga förhoppningar men kan ju alltid prova. Sitter på mitt utekontor i bara kortbyxor och funderar på livet, 29C varmt och solen skiner, klockan börjar närma sig halv elva. För 15 år sedan flyttade vi till Brasilien med en dröm, kan konstatera att det inte riktigt blev som man tänkt sig, men när blir de det ?

Om man nu får för sig en sådan galen idé som att emigrera FRÅN ett av världens mest utvecklade länder, ja då blir antagligen inte som man tänkt sig. Jag skulle vilja påstå att man aldrig kan förbereda sig fullt ut och förstå vad det egentligen innebär att totalt klippa alla band av tryggheten som det faktiskt är att bo i det land man är född i och känner från grunden. Sverige är ett fantastiskt land och här är en paradox, för den som aldrig varit utan det kan heller aldrig förstå till 100% hur bra han har det. Det finns bara ett litet aber med Sverige och det är är klimatet. O nu kommer väl någon dragandes med att ”det är ju så härligt med årstidernas skiftning o allt” Nej jag tycker inte det, jag kan köpa att våren är härlig med blomknoppning och nya löv, jag kan köpa att hösten har sina fördelar med svampplockning och guldlöv på träden, jag kan köpa att det är underbart och åka skidor på vintern, jag kan köpa att svenska sommaren när den är som bäst, verkligen är bäst i världen !

Vad jag inte kan köpa är dom 7-8 månader per år av +5 och duggregn, isblåst, mörker, hagel, fukt o dimma som det svenska klimatet faktiskt erbjuder !! Så än en gång har klimatet segrat i mig, trots alla problem och ekonomiska kriser och huvudvärk i Brasilien så är det trots det bättre att ha lite mindre och vara ”varm” än att ha mer och frysa hela tiden.

Nu ska vi snart påbörja ett ny resa i vårt liv.

På grund av just klimatet är vi nu extra glada att vi får möjlighet att öppna upp vår nya restaurang Rio Strandbaden på Öland som ju har ett av Sveriges BÄSTA klimat. Vi återkopplade till Sverige för tre år sedan genom att öppna säsongskrog i Halmstad. Ett helt perfekt upplägg skulle det visa sig, och nu går alltså flyttlasset vidare med vårt tropiska restaurangkoncept till Öland och Köpingsvik.

 

Som barn spenderade jag många sommrar på Öland men dom sista 25 åren har det knappt blivit något. Jag blev helt tagen av Köpingsvik när jag kom dit igen och då var det ändå i början av september, såg ju nästan ut som här nere i Brasilien med den vita sandstranden, enda som fattades var palmerna ( får se om vi kan göra något åt det i sommar )

Finns ju inga människor som är så glada och livfulla som vi svenskar en skön sommardag och det hoppas vi på många i år. Vi håller nu på att ladda hela familjen för sommarsäsongen i Sverige, Matteo o Alfonso knorrar redan, men det är bara det vanliga tonårsgnället, egentligen tycker dom att det ska bli extra roligt med Öland för där finns både kusiner och kompisar som man kan hänga med. Och vad det gäller jobbet så är det så vi alltid gjort, för vi är en restaurangfamilj !