Nationaldagen och nu har saker fallit på plats.

Nationaldagen har firats….. På Timmerstugan hade vi bara ett litet problem. Man ska ju hissa flaggan på nationaldagen och problemet var inte att vi inte hade en flaggstång, vad som fattades som vi upptäckte när vi skulle hissa vår nyinköpta flagga..var att det fanns ingen flagglina till stången. Vad göra ?
Normalt är det ju ganska lätt, bara att åka till BILTEMA ( denna underbara affär) och köpa en ny flagglina och sedan skruva av muttrarna i botten o fälla stången.

Först hittade jag inte muttrarna…då dök en hjälpsam granne upp och föreslog att jag skulle gräva en bit ner i landet där stången stod. Och vipps se där var muttrarna….studerade dom noga och kände mig nästan som hemma igen (Brasilien)….för på dom muttrarna hade ingen gjort underhåll på väldigt många år ! Totalt fastgjutna i sin egen rost var dom…..

Vi är ju en ganska flexibel familj så jag tänkte att vi skickar väl upp någon av barnen att klättra upp i stången, problemet var att Matteo var inte på plats o han är apan i familjen, van efter att klättrat i kokospalmer sedan 3 års åldern. Stången var ju heller inte av den kraftiga sorten utan gjord av glasfiber. Vilket fall så ville Alice göra ett försök och det gick riktigt bra ungefär tills hon kom upp över hälften av stången…då böjde den sig som en banan. Knappt fem meter upp och stenläggning under gjorde att jag tyckte det var bäst att kalla ner henne. Vid det här laget hade det samlats en grupp grannar utanför på gatan….det var en hel del konstiga och funderande miner….Vad gör egentligen dom där människorna som har öppnat upp Timmerstugan ?

Vi behövde helt enkelt någon som var lite lättare, Alfonso ställde upp….han är ju bara 8 år men nästan lika bra som sin bror på att klättra. Packade på han flagglinan och förklarade hur han skulle göra när han kommit upp i toppen, ”stopppa in linan i det lilla hålet vid den gula kulan och sedan bara släpper du linan”….Han tittade på mig ungefär som att jag var helt dum i huvdet men visade sedan att han ville köra….Vid det här laget såg gruppen av människor ute på gatan väldigt oroliga ut. En meter från toppen tog krafterna slut….svår att klättra på halvblött glasfiber. Jag såg att han började bli trött och ytterligare en gång fick vi ”avbryta” uppdraget. Nu var det en av grannarna som förbarmade sig över oss…och erbjöd oss att låna deras stega. Terese o jag frihöll stegen och sedan klättrade Alice upp i ett naffs och löste vårat Nationaldags problem….så nu vajar flaggan så fint på sin stång igen, och förhoppningsvis ska linan hålla många år.

Vi har nu haft öppet Timmerstugan i två veckor lite drygt och det har varit en hektisk period, men nu börjar saker sätta sig och vi har hittat våra platser och rutiner. Vi har fått en enorm respons från alla våra grannar och andra gäster, det mesta positivt men också en del som inte gillar dom förändringar som vi gjort. Det är inte helt lätt att komma till ett ställe som Timmerstugan och öppna upp…Det finns mycket anor och historia i den stugan ! Vi tänkte försöka bevara och förvalta detta men samtidigt tillföra lite nytt också…..för utan nytänkande kommer man ingen vart här i livet !

På väg mot Halmstad…

Tio dagar utan Terese är tufft….Nu är vi tillsammans igen och på väg ner till Halmstad med alla våra prylar inpackade i en Hyundia Atos….Läge för en Selfie ! Har varit så speedad sista veckorna. Två företag och en bostadsrättsförening i Brasilien måste fortsätta att fungera när vi inte är på plats. Denna gång handlade det också om att man skulle starta upp en svensk verksamhet på ett avstånd av 900 mil. Det var väldigt nödvändigt att Terese drog i förväg för att lösa det praktiska…..Jag satt ju självklart i skiten sista tio dagarna innan barnen och jag åkte….Jaha det var det Terese brukar göra ja….Jaha det är hon som löser att jag kan gå på det där mötet klockan sju på kvällen…jaha det var hon som gjorde att jag kan göra och planera i princip hur jag vill med jobbet hela tiden….Nyttig läxa för mig…Man tar alldeles för mycket för givet här i livet….Ta till vara på dagen, den försvinner blixtsnabbt…… BRA att få sig en påminnelse ibland om hur mycket man betyder för varann och vilket teamwork det egentligen handlar om i familjen !

Timmerstugan….Terese klarade alkoholprovet för tillståndet galant…Jag är såååå kass på sådana saker. På väg till Halmstad med stor förväntan. Kommer fram till det här stället och blir bara störtförälskad, vilket skönt ställe och vilken identitet o själ det hade. I den här lilla stugan har Sex Pistols spelat, det är en massa människor ända från 30 talet som har härliga minnen från Timmerstugan. Detta sitter på något vis i väggarna och det känns. Alice var ju klart inte riktigt lika imponerad, inte dom första dagarna i alla fall, hemkommen direkt från Malmö och praktik hos Peter o Marie Skogström i häftiga Malmö och på ett av dom bästa och trevligaste små ställena i Sverige just nu…Mat & Vin i Slottsparken.

Iskallt och en blåst som drev genom märg och ben på Östra Stranden och ovanpå det kändes det som det regnade is från himlen, en stuga som stått hela vintern utan någon värme…ja ni förstår ! Men efter några timmar med värmefläktar och en test av spisar och ugnar i köket…så kändes det mycket bättre.

Ganska direkt så pajade både kylar o spis och stora ismaskinen i baren, leta kylteknker i Halmstad visade sig inte vara lätt. Sedan hade vi det där med att få hem varor, att sätta upp ett restaurangkök är ingen lek, är en massa prylar som måste komma hem. Och efter så många år i Brasilien där utbudet är en hundradel av vad som finns här…så blir det ännu svårare. Sedan hade vi det här med blåst….när vi kom ner i förrgår så hade vi ett halvt träd som blåst ner över stugan. Vad göra nu ??….Vems är trädet och vem kan ta bort det…? Visade sig vara komunens mark och dom löste det galant, ganska snabbt också…Vilken service..hade det varit hemma så hade man fått vara glad om dom kommit inom sex månader….Tack till parkförvaltningen i Halmstad !!

Sedan var det det där med Pizza….Jag har aldrig gjort en restaurangpizza innan i mitt liv. Men kaxig som man är så tänkte jag att det kan väl inte vara så svårt. Det jag producerade till slut var en katastrof. Alice skrattade nästan ihjäl sig när hon såg resultatet….var inte ens i närheten av att vara rund, jag säger bara ….hemligheten ligger i degen ! Nu har vi tack o lov fått tag i en proffsig pizzabagare och jag kan koncentrera mig på att täcka pizzorna med god fyllning istället…..

Vi är nu på ”banan” och i helgen kör vi för fullt. Alice och Terese är taggade och med Fonsan som backup i disken…..

Känns som att komma hem, restaurangmiljö med traditioner…. Välkomna !